Det finns filmer som smyger sig in under huden likt ett sommarregn mot bar hud. ”Rain” är just en sådan film. Regissören fångar med osviklig känslighet det ögonblick då himlens tårar möter människans sköraste punkt. Emma, vi följer dig genom denna återkomst – din blick letar efter fotfäste i barndomens kvarter, och varje regnblänk på rutan speglar din inre oro och längtan.

Skådespelarinsatserna är själva hjärtat i ”Rain”. Huvudrollsinnehavaren gestaltar Emmas sårbarhet och vilja med sådan autenticitet att jag under flera scener knappt vågar andas. Det stämningsfulla soundtracket – svalt, pianoorienterat och ibland nästan försynt – förstärker känslorna och bär upp de svåra stunderna utan att någonsin stjäla rampljuset.

Tematiskt rör ”Rain” sig i filmiskt minerad terräng: försoning och förlorad kärlek, återvändande och den smärtsamma konsten att förlåta. Det hade varit lätt att slå in på klichéernas väg, men här känns historien genuin, skriven med både hjärta och respekt för det mänskliga dramat. Jag uppskattar särskilt den subtila symboliken mellan naturens cykler och Emmas emotionella resa – här finns ingen forcerad metaforik, bara ett lågmält samtal mellan miljön och människan.

Kanske är det just i dessa regndroppar vi alla hittar något av oss själva. ”Rain” lämnar mig med en märklig känsla av hopp, nytvättad och närmare det outgrundliga som rumsterar i hjärtats djup. En film att bära med sig länge – och kanske, när nästa oväder drar in, se på världen med lite mer förståelse i blicken.

/Elin Drömsk, Dramarösten

Du kan se filmen på Mavshack Movies