I en samtid där tempot är skyhögt och självcentrering ofta premieras, känns ”Great Guy” som ett stilla andetag av hoppfullhet. Regissören lyckas fånga precis det där ögonblicket när en vanlig människa – i det här fallet Jack, spelad med lågmäld charm av huvudrollsinnehavaren – stannar upp och vågar vara omtänksam utan baktanke. Det är enkelt, nära, och ändå så svårt att finna i verkliga livet.

Filmen bygger sin nerv på de små gesterna, de nästan omärkliga förändringarna som får hans omgivning att blomstra. Det är sällan stora ord eller känslomässiga utbrott, utan just de där fysiska handlingarna – hjälpen med matkassen, en lyssnande blick på bussen – som regisseras med en finstämd hand. Fotot är varmt och inbjudande, musiken går i mjuka toner, och manusets dialog andas trovärdighet även i mötet med mer cyniska bifigurer.

Men ”Great Guy” viker inte heller undan för de svårigheter Jack möter. Godhet får ett pris när medier och affärsintressen vill profitera på hans image. Här ligger filmens största styrka: den vågar visa att moral och medmänsklighet är långt ifrån svartvita frågor. Jack är aldrig en granithård hjälte, utan snarare en sårbar människa som gör sitt bästa – och vars resurs är uthållig vänlighet snarare än hjältemod.

Humorn glimmar också till, ibland mitt i det mest vardagliga, och påminner oss om att livet sällan är helt nattsvart eller rosenskimrande. Om jag ska vara ärlig finns det stunder när filmen känns aningen förutsägbar, och karaktärsgalleriet hade vunnit på att ibland dra penseldragen mer vågat. Men det vägs upp av känslodjup och den tydliga, uppriktiga respekt den hyser för sina karaktärer.

”Great Guy” lämnar oss med en mjuk men eftertänksam känsla. Kanske har vi underskattat kraften i de små goda handlingarna. Om inte annat är detta en film som påminner oss om varför vi behöver just dessa berättelser – i mörka såväl som ljusa tider.

Betyg: 4 av 5 tysta leenden – för att vänligheten, trots allt, bär längre än man tror.

Du kan se filmen på Mavshack Movies