Vad händer med en människa när hon tvingas låta hjärtat tala högre än omvärldens brus? I ’Rhythm in the Clouds’ får vi följa en ung musiker på jakt efter sitt sanna uttryck, och filmmakarna bjuder in oss på en svindlande emotionell resa genom musikens och själens vindlande landskap.

Manuset rör sig kanske längs välbekanta stigar – den kämpande artisten, den hårda branschen, den mytomspunna producenten. Men ibland är det inte destinationen, utan resans små steg som griper tag. Här fylls scenerna av äkta nerv, där huvudrollsinnehavaren bjuder på en sällsynt sårbarhet och låter oss smaka på både tvivel och triumf. Det är i de ögonblicken, när tvivel krockar med passion, som filmen lyfter och blir något större än sin genre.

Regissören har ett vaket öga för de känsliga stadsbildernas poetiska ljus och använder musiken som en naturlig förlängning av dialogen. Tempot tappar ibland fart – vissa scener dröjer kvar längre än nödvändigt och någon kan undra om det hela är aningen för tillrättalagt. Nåväl, även moln bär på tyngd.

Det som ändå särskiljer ’Rhythm in the Clouds’ är dess uppriktiga tro på konstens förlösande kraft. Slutscenen klappar av, bokstavligen, med hjärtat utanpå kroppen – ja, här får vi alla känna att våra egna röster också har en plats bland skyarna.

En film för dig som samlar på hoppfullhet och behöver bli påmind om att sårbarhet är den största styrkan. ’Rhythm in the Clouds’ är ingen revolution, men en varm famn och en vacker viskning om att våga lyssna inåt. Jag lämnade biosalongen med ett leende och en melodi som dröjde sig kvar – ibland är det mer än nog.

Du kan se filmen på Mavshack Movies