Elin Drömsk här. Med skira penseldrag och avskalad skönhet målar ’Our Town’ sitt porträtt av livet i lilla Grover’s Corners – en plats där vardagens tystlåtna poesi får breda ut sig. Filmen, liksom sin scenförlaga, håller oss ofta i handen snarare än att leda oss framåt, och jag tilltalas av dess sällsamma lugn och eftertänksamhet. I en tid där film ofta skriker om vår uppmärksamhet, är ’Our Town’ ett varsamt samtal över köksbordet – om kärlekens styrka, sorgens nödvändighet och gemenskapens trygga famn.

Regissörens val av en märkbart enkel scenografi låter skådespelarnas närvaro blomstra. De små gesterna, de varma leendena och de sällsynta tårarna – allt känns äkta och, just därför, drabbande på ett nästan stilla vis. Min favoritdel är kanske filmens andra akt, där vardagens väv skiftar från ljus till skugga, och vi långsamt får förstå att det är i de omärkta ögonblicken vi verkligen lever.

Det är emellanåt en film där tempot kan upplevas som långsamt, särskilt om man är ovan vid den sorts lågmäld dramaturgi som här bjuds. Men det är också där magin bor. ’Our Town’ kräver närvaro och belönar tålamod; den öppnar dörrar till insikter om såväl kärlekens styrka som tidens gång och nödvändigheten av att omfamna nuet.

Kanske lämnar filmen fler frågor än svar, och det uppskattar jag. Det är inte historien om de stora händelserna, utan om de små. Filmen viskar: Titta! Det är just nu du andas. ’Our Town’ är ingen spektakulär kakafoni, men en mild, efterhängsen melodi om livet självt. För dig som längtar efter något att känna – och kanske förstå – är det här en film värd att stanna till vid.

Du kan se filmen på Mavshack Movies