Ibland möter jag filmer som är så överdrivna att de blir sitt eget skämt – ’Reefer Madness’ är just en sådan film. Denna svartvita kultklassiker från 1936, som med högtidligt allvar varnar för marihuanans ”fruktansvärda följder”, känns idag närmast som burlesk parodi. Här förvandlas unga, hoppfulla människor till vrak med stirrande blickar, moraliskt förfall och en dans mot galenskap, allt för att de smakat på djävulens gräs. Det är sensationellt, gränsande till fars – och just därför så fascinerande.

Dramatiken svämmar över i både olyckor och skräckinjagande scener där stråkarna i musiken dånar lika mycket som domarnas moraliserande utläggningar. Skådespelarna – ibland mer melodramatiska än i en tonårsopera – gestaltar sina roller med ett allvar som får det overkliga att kännas nästan poetiskt i sin hysteri.

Ser man på ’Reefer Madness’ med samtidens ögon är den närmast tragikomisk. Den pekar ut unga människors oskyldiga nyfikenhet som början på en ostoppbar spiral mot helvetet. Det är lätt att skratta, men också lätt att skaka på huvudet åt tidens osäkerhet och moralpanik. Trots allt väcker filmen tankar om hur rädsla och okunskap kan förvandlas till propaganda.

Som drama är detta förstås ingen subtil pärla. Men ser man på den med humor och lite distans blir ’Reefer Madness’ till en fascinerande tidsspegel. Det är en klassiker av ett särskilt slag – mer fars än tragedi, men ändå ett viktigt dokument över en tid när samhällets oro kokade över – och när filmen själv råkade bli både avskräckande exempel och oavsiktlig satir. Perfekt för dig som vill le åt historiens överdrifter och fundera över hur vi berättar våra egna rädslor på bioduken.

Elin Drömsk, Dramarösten på dramafilmer.online

Du kan se filmen på Mavshack Movies