Mitt hjärta bultar annorlunda efter att ha sett ’Malta Story’ – en film som med stadig hand placerar oss i nervcentrum av Medelhavets krigiska stormar. Här, på den ofta förbisedda ön Malta, vävs en berättelse om motstånd, mod och mänsklighet som både känns och bränner till under huden.

Filmens styrka ligger i dess förmåga att ge det lilla plats på den stora världshistoriska scenen. Här är det inte de högljudda generalerna eller storslagna strategiuppläggen som får huvudrollen, utan människorna – särskilt den brittiske piloten, så varsamt gestaltad att hans oro och hopp når mig genom rutan. Flygscenerna är tekniskt imponerande för sin tid, men det som verkligen biter sig fast är de tysta stunderna: en blick över axeln, ett samtal under ett bombanfall, det närmast poetiska mellanrummet mellan hopp och förtvivlan.

Regissören kapar inte bort krigets grusiga realism för någon patriotisk fernissa, men låter ändå viss värme smyga in – här finns glimtar av vänskap och kärlek även i de svarta sekunderna. Musiken är återhållsam men effektiv, och fångar det tryckande allvaret utan att bli överväldigande. Visst kan berättelsen ibland kännas något kantig i sitt tempo, och någon karaktär får inte riktigt den fördjupning jag längtade efter. Men helheten är ändå en lovsång till de osjungna hjältar som höll Malta flytande medan världen brann.

’ Malta Story’ är på många sätt en påminnelse om varför dramafilmen är så viktig – här får människan vara både liten och stor, ibland på samma gång. En film för dig som söker historiens hjärtslag och är redo att följa dem ända in i krigets mörkaste hörn, för att se ljuset glimra till där du kanske minst anar det.

Du kan se filmen på Mavshack Movies