Vad händer med oss när våra invanda relationer rycks upp med rötterna, när halva mänsklighetens närvaro en dag upplöses till tystnad? ”Men Without Women” inleder med en stilla chockvåg: världen skakas om när samtliga kvinnor försvinner – en utgångspunkt lika absurd som fasansfull, och regissören låter oss stanna kvar i det råa tomrummet. Bildspråket är avskalat och osminkat, ofta sveper kameran över ödsliga gator och plötsliga uppbrott för att återspegla kaoset som slagit rot i karaktärerna själva.

Filmens styrka ligger i dess stillsamma mod – att våga dröja kvar vid herrarnas vilsenhet och saknad, snarare än att rusa mot enkla förklaringar eller samhälleliga pekpinnar. Skådespelarna, med särskild nerv i Jens Håkanssons porträtt av en ensam lärare, hittar nyanser i det förtvivlade såväl som det vardagligt absurda. I scener av förtvivlan, ilska och oväntad ömhet skildras mänsklighetens kluvna längtan efter närhet och förståelse.

”Men Without Women” ställer obekväma frågor om hur mycket av manlig identitet som är byggd på det feminina spelet och närvaron. Filmen gläntar på dörrar till sorg, men också till humor i samspelen mellan männen som nu för första gången tvingas prata – på riktigt. Det är ett drama som i sitt långsamma tempo vågar lämna kvar frågor till oss i biosalongen: Vad bygger vi vår självbild på? Och hur sörjer vi det som är omöjligt att återfå?

Alla trådar knyts kanske inte ihop, och ibland blir symboliken väl övertydlig. Men i sin helhet är detta en reflekterande och ärlig spegling av ensamhet och längtan efter gemenskap. För den som söker filmupplevelser där känslor får ta plats, är ”Men Without Women” ett gripande samtidsdrama värdigt en titt – och kanske till och med ett samtal efteråt.

Du kan se filmen på Mavshack Movies