Det finns något tidlöst lockande i att kika bakom slottets tunga dörrar, där maktspelen är lika skickligt regisserade som någon kunglig ceremoni. I ”The Royal Bed” får vi följa ett litet, fiktivt europeiskt kungahus i politisk storm – och det är både lika kaotiskt som det är underhållande. Filmen flirtar skickligt med både satir och drama, och tar oss med på en resa där humor och hjärta går hand i hand.

Regissören bjuder på en medvetet lekfull ton, samtidigt som det aldrig blir farsartat. Dialogerna är kvicka, ofta spetsade av underfundig ironi, men under det lättsamma finns ett allvar: frågor om lojalitet, identitet och ansvar vävs in och får karaktärerna att kännas levande och verkliga. Kungens eget slit mellan rollens dignitet och egna svagheter skapar beröring, och barnens kamp med både makt och förväntningar är väl gestaltad. I detta känns filmen igenkännbar, hur otillgängligt ämnet än kan verka.

Vad som verkligen gör ”The Royal Bed” sevärd är filmens förmåga att hålla oss emotionellt investerade, även när skratten ekar mellan marmorväggarna. Komedin har själ, och de komplicerade relationerna hanteras med både ömhet och distans. Fotot är elegant och stärker känslan av en värld där allt yttre glänser men där den inre verkligheten skaver. Det finns inget revolutionerande här, men det behövs heller inte. Ibland räcker det med skickligt berättade små dramer – och att konsten att balansera det mänskliga med det pompösa görs med sådan glimt i ögat.

Som alltid lämnar jag filmen med ett litet leende och mycket att tänka på. ”The Royal Bed” är kanske inte årtiondets största filmupplevelse – men den bjuder på kunglig dramatik och mänsklig komik, vars eko stannar kvar ett tag efter eftertexterna rullat klart. För dig som älskar lågmäld satir med hjärta – missa inte denna pärla!

Du kan se filmen på Mavshack Movies