Det är få filmer som snärjer oss så obevekligt i människosjälens labyrinter som Fritz Langs ’Scarlet Street’ från 1945. Här dansar vi i skuggorna med Christopher Cross, vars vardag är lika grå som regnet mot New Yorks trottoarer – tills passionen, i form av Joan Bennetts gåtfulla Kitty, sveper in och rör om under ytan. Edward G. Robinson spelar Cross med en smärtsamt inåtvänd ömhet, och vi känner för hans längtan efter något större, något vackrare – samtidigt som vi förfäras över hans moraliska viljelöshet. Langs regi är knivskarp; kamerans mörker draperar varje scen i ett slags våt filt av ödesmättad ångest. Här finns den klassiska film noir-melankolin, men också en förvånansvärt nutida ton – krossade drömmar, manipulerade relationer och svek som aldrig kan tvättas rena. Scarlet Street är skoningslös, men också påfallande mänsklig. Jag lämnas med ett bultande hjärta och en känsla av öm förtvivlan – och ännu ett bevis på att de mörkaste historierna ofta är de vi minns allra tydligast. För dig som älskar filmens råa kraft och psykologiskt djup är Scarlet Street en självklar klassiker att återvända till.

Du kan se filmen på Mavshack Movies