“Arizona” placerar oss direkt mitt i ett snustorrt, desperat USA på randen av finanskrisens utbrott. Här möter vi Cassie, en sympatisk men utmattad fastighetsagent, som kämpar med att hålla ordning på sitt liv och skydda sin dotter. Filmen förvandlar Arizonas redan ogästvänliga öken till en kokande bakgrund för en thriller där små människor möter stora problem, och där mänsklig överlevnadsinstinkt pressas till sin yttersta gräns.

Det mest slående med “Arizona” är dess känsla av inre och yttre hetta. Man skrubbar nästan bort svetten ur pannan bara av att se Cassie försöka hålla sig ett steg före Sonny, den hänsynslösa och samtidigt tragiskt trasiga antagonist som är lika oförutsägbar som ökenvindarna. Skådespelet är stundtals lite karikatyriskt – Sonny balanserar farligt nära en parodi i sin irrationella raseri – men filmen lyckas ändå ofta hitta nerv i sina mest intensiva scener. Det är när kameran dröjer kvar vid Cassies förtvivlan, den där lilla ryckningen i munnen innan allt brister, som filmens verkliga styrka visar sig. De korta, laddade dialogerna bär samma torrhet som landskapet, men också samma potential för plötsligt blossande raseri eller sorg.

Musiken bidrar skickligt till pulsen, och även om logiken ibland haltar (är det så smart att konstant springa ut i ödemarken?), så drivs vi oundvikligen vidare, sugna på att se om Cassie lyckas tänja sina gränser och överlista situationens omänskliga logik. Det är rått, effektivt – och samtidigt finns en underström av mörk humor, en blinkning mot hur lätt det är att allt kan rämna när marken under oss skakar.

“Arizona” är kanske inte en film som förändrar genren eller lämnar djupa filosofiska avtryck, men den ger oss en känslosam överlevnadshistoria med finess och tryck. Här blottas både människans rädsla och styrka, kompakt förpackat i en stekhet thriller du inte glömmer i första taget.

Du kan se filmen på Mavshack Movies