Det är något särskilt med att stiga in i efterkrigstidens filmvärld, där skruvade dialoger, glimten i ögat och tidlös romantik har sin alldeles egna magi. ’My Dear Secretary’ tillhör just den skolan – en film som bjuder på lika delar värmande nostalgi och lättsamt förvecklingskaos.

Kärnan i berättelsen är enkel men effektiv: framgångsrike författaren Owen Waterbury, vars ego nästan rivaliserar hans talang, korsar vägar med den ambitiösa Stephanie Gaylord när hon söker jobbet som hans sekreterare. Lloyd Nolan och särskilt Laraine Day får snabbt dialogen att spraka i takt med att missförstånden radas på hög. Kemin är där direkt, och det är i dessa gnistrande möten filmens hjärta pulserar som starkast.

Vad som gör att ’My Dear Secretary’ fortfarande charmar är dess okonstlade humor och relationsdynamik. I en tid när romantiska komedier ofta känns överproducerade, är det här istället en påminnelse om att det enkla ibland är det mest underhållande. Samtidigt går det inte att förneka att filmen till viss del är en produkt av sin tid, med könsroller som på sina håll känns daterade och manusvändningar vi numera ser komma på mils håll. Trots det står sig den lekfulla känslan, och filmens själ är varm nog för att förlåta det mesta.

Musiken och fotot sätter rätt atmosfär, och även om de dramatiska stråkdjupen kanske inte når hela vägen in till livets mörkare stråk så finns här tillräckligt med charm för att man ska vilja se paret reda ut sitt känslomässiga virrvarr.

’En film som handlar mer om hjärtats snedsteg än storartad insikt – men ibland är det precis vad man behöver. För dig som söker ett lättsamt romantiskt äventyr med klassisk Hollywood-flärd kan ’My Dear Secretary’ fortfarande locka fram ett leende och en längtan efter odramatisk romantik.’

Du kan se filmen på Mavshack Movies