Det är något särskilt med filmer som vågar se under ytan – bortom vardagens putsade fasader, där längtan, ensamhet och små lögner slingrar sig genom livets tunnlar. ”Lonely Wives” är just en sådan film. Med varsam hand och uppfriskande humor öppnar den dörrarna till ett antal kvinnors till synes ordnade liv, där äktenskapets ramar blivit mer av en bur än en trygg famn.

Som recensent med hjärtat för drama är jag ofta vaksam på klichéer: den bittra hemmafrun, den ouppnåeliga lyckan, gnabbet om komplicerade relationer. Men här undviks de värsta fallgroparna genom äkta känslor och dialoger som faktiskt sjunger. Skådespelarna – särskilt huvudrollen och de tre kvinnor som kretsar kring henne – gestaltar oro, längtan och vänskap med förbluffande närhet. De vågar vara både sårbara och komiska, vilket ger filmen en mänsklig värme även i dess mest svidande ögonblick.

Det som gör ”Lonely Wives” särskilt sevärd är modet att ta relationerna på allvar utan att tappa glöden av lekfullhet. Regin är lyhörd för stämningarna i små gester och tystnader, och musiken förstärker de emotionella skiftningarna utan att bli påträngande. Filmen vågar också visa att frigörelse sällan är ett fyrverkeri – ibland är det de små stegens revolution som leder till verklig förändring.

Mest av allt gläds jag åt att vänskapen mellan kvinnorna får ta plats och växa – ofta där de själva minst anar det. Jag känner igen deras osäkerhet och mod, och flera scener ekar länge efteråt. ”Lonely Wives” är ingen perfekt film, några bihandlingar tappar fart och slutet kan kännas något för väl knutet, men den bär på ett hjärta som slår för alla oss som någon gång känt oss ensamma i en värld av leenden.

Summa summarum: Letar du efter en dramakomedi som både får dig att fnissa och reflektera, är detta ett självklart val – en film med både skärpa och värme, där verklighetens längtan får blomma fritt.

Du kan se filmen på Mavshack Movies