Det är sällan vi möter en film som griper tag i oss så varsamt och uppriktigt som ’Barefoot Boy’. Redan i de första scenerna – där de bara fötterna dansar fram genom daggvåta ängar – märks det hur filmen söker sig till hjärtats innersta rum. Regissören har valt en enkel ram: ett barn, en by, och en outsinlig längtan efter äventyr. Men ur denna enkelhet spirar något djupt mänskligt och universellt om frihet och tillit.

Huvudrollsinnehavarens lekfulla energi och omedelbara närvaro får oss att minnas barnets gränslösa nyfikenhet och mod. Mötena med den äldre vise mannen – vars livserfarenhet bär ett stilla vemod – skänker berättelsen ett vackert djup. Vänskapen dem emellan utvecklas med en sådan varsamhet att även de minsta gester får eget liv. Här tillåts stillheten tala, och varje samtal mellan generationerna blir som små ögonblick av andhämtning i vardagens rusning.

Musiken och de vidsträckta landskapsbilderna bjuder in oss i barfotapojkens värld – där varje stig har en berättelse och varje horisont rymmer nya drömmar. Filmen balanserar skickligt mellan det jordnära och det poetiska, med en stilistisk känsla som gör att enkelheten aldrig känns simpel.

Samtidigt bär ’Barefoot Boy’ på en mild påminnelse om farorna med att försköna det förgångna; ibland viks svårare ämnen undan till förmån för sagans ljusare färger. Men helheten väger över till det positiva – här ryms både leenden och tårar, både barndomens skratt och de första stegen mot vuxenlivets insikter.

För dig som söker en film där de små ögonblicken tillåts glimra och där vänskap och mod får sjuda under ytan, är ’Barefoot Boy’ ett varmt, inkännande drama som lämnar ett bestående avtryck i själen. Det är en hyllning till drömmarna vi bär inom oss – oavsett om vi än idag springer barfota genom livet eller ej.

Du kan se filmen på Mavshack Movies