“Det finns något djupt mänskligt i att möta sin spegelbild – särskilt när spegeln råkar vara ett övernaturligt spöke. I ’Scrooge’ serveras Charles Dickens odödliga berättelse med en kraft och ärlighet som får även de mest hårdnackade av cyniker att mjukna, om så bara för ett ögonblick. Jag erkänner, jag utmanades av min egen känslosamhet när jag såg den gamle Ebenezer snäsa åt världens glädje, för vem av oss har inte dragit sig undan i livets mörkare stunder? Men det är i mötet med de tre andarna – förflutet, nutid, framtid – som filmens hjärta börjar slå på riktigt.

Skådespelarinsatsen förkroppsligar med kirurgisk precision både Scrooges hårdhet och hans gradvisa, nästan smärtsamma, uppvaknande. Regin arbetar varsamt med kontrasten mellan den kalla, mörka ensamheten och det glödande hoppet som gror mot filmens slut. Visuellt fångar filmen både brittisk vinterdysterhet och julens varma ljus, och musiken väver ett mjukt filter som ibland låter tårarna smyga fram utan att vi märker det.

’“Scrooge” påminner oss om att förändring är möjlig, även när hoppet känns långt borta. Det finns partier som kan kännas bekanta – berättelsen har berättats otaliga gånger. Men magin ligger i just denna intima påminnelse: Att varje hjärta, hur fruset det än verkar, bär på glöden av något större. Ja, jag gick från filmen med ny tacksamhet för värmen i mitt eget lilla ’julafton’. Och det, mina kära läsare, är alltid värdefullt.

Du kan se filmen på Mavshack Movies