Becky Sharp är ett namn som genljuder genom litteraturens salar – och i denna filmatisering får vi en version som både förför och utmanar. Filmens styrka ligger i porträttet av Becky själv, en kvinna som, i en värld där dörrar stängs för de modiga och obekväma, vägrar att böja sig. Med en blandning av skärpa, charmerande naivitet och farlig intelligens, för hon oss genom 1800-talets brittiska societé som en mästare i överlevnadskonst.

Det är fascinerande hur regissören låter Beckys karaktär visas i alla sina nyanser – hennes hunger efter social framgång må vara driven av egoism, men aldrig utan mänsklig sårbarhet. Detta speglas även i de relationer hon knyter – särskilt vänskapen med Amelia och de laddade mötena med olika herrar av samhällets toppskikt. Filmens dialog är vass och ofta kvick, vilket ger berättelsen en lättsamhet som lyfter de tyngre ämnena om svek och ensamhet.

Visuellt är filmen en fest; färger och kostymer fångar tidens elegans och ytskiktets betydelse. Musiken väver sig silkigt mellan scener, förstärker dramat utan att någonsin överrösta karaktärernas inre röster. Dock kan tempot ibland kännas snubblande, särskilt när filmens ambition att täcka så många teman och relationer tangerar det överlastade. Här önskar jag att vissa scener fått andas mer.

Sammantaget är Becky Sharp en engagerande och emotionellt resonerande dramafilm. Den griper tag i frågor om klass, lojalitet och ambition – och lämnar publiken med tankar om vad vi själva är villiga att göra för att vakna på rätt sida av samhällets spegel. För dig som älskar dramatiska karaktärer och fängslande ödesvävar är detta en film att dröja kvar vid långt efter eftertexterna rullat.

Du kan se filmen på Mavshack Movies