Något händer när Hollywoodens lins vandrar ut i de vindpinade vidderna utanför sina egna gränser. I ”A Yank in Libya” förflyttas vi till Nordafrikas karga sanddyner där varje skuggspel kan dölja ett förräderi och varje ögonkast bär på misstankar. Mike Malone, den amerikanske journalisten som likt så många hjältar från 1940-talets celluloidrullar ständigt är redo med rappa repliker och ett mod som känns hårt polerat av studiohand – får möta en värld på randen till krigets kaos. Det gör berättelsen spännande, men ibland också lite tunn i konturerna.

Vad som lyfter filmen är faktiskt den dynamik som uppstår mellan Malone och den brittiska agenten Kay. Här finns ett samspel och en återhållsam skärpa som skiner igenom mellan kulor och sandstormar. Särskilt Kays gestaltning tillför en oväntad kraft – i en annars ganska traditionell skildring av krigets spel.

Landskapet ges också ett eget slags roll, med vindpinade vyer och farofyllda ruiner som stärker filmens känsla av förtätad isolering. Dock märks det att äventyret ibland drunknar i klichédrivna inslag och något trötta actionsekvenser. Det är små ögonblick av äkta oro och närvaro mellan rollfigurerna som verkligen biter sig fast och gör filmen sevärd för den dramatiske betraktaren.

Samtidens spionparanoia känns närvarande, men mer i ton än i överraskande dramaturgi. Därför är ”A Yank in Libya” kanske mest en charmig tidskapsel: ett glimrande exempel på hur Hollywood i krigets skugga sammansmälte förbjuden romantik, snabbfotad action och exotisk mystik. Det är en film för dig som vill ställa skorna mitt i sanddynerna och se på världen med 40-talets ögon – eller för den som helt enkelt gillar en fartfylld kväll framför tv:n. Inte nyskapande, men med en viss själfull charm som inte kan förnekas.

/Elin Drömsk

Du kan se filmen på Mavshack Movies