Redan från första bildrutan känns det: ’Killing Them Softly’ vill både underhålla och utmana oss. Här finns ett rått, nästintill poetiskt lugn i våldet, där Jackie Cogan – gestaltad med magnetisk precision av Brad Pitt – är lika mycket föreläsare i existentiella dilemman som effektiv torped.

Regissören Andrew Dominik låter oss vandra i den kalla amerikanska drömmen, där varje dialog vibrerar av undertryckt desperation och girighet. Filmen, baserad på George V. Higgins roman, suddar ut gränserna mellan socialt kommentar och klassiskt gangsterdrama. Ja, här blir ett pokerspel mer än bara en scen för brott – det är en spegel av en trasig ekonomi och skamfilad moral.

Det är lätt att tappa andan av Dominiks atmosfäriska regi: regnet, billyktorna, de långa tagningarna som tvingar oss att stanna i obehaget. Brad Pitt bär filmen med sin lågmälda intensitet, men birollerna – särskilt Ray Liotta och James Gandolfini – ger extra tyngd åt det moraliska kaoset. Alla är på flykt, ingen räddas riktigt.

Visst, tempot är stundtals utdraget. För den otålige kan det kännas som en långsam promenad genom ett trasigt Amerika. Men just därför sätter våldet, när det väl kommer, sina djupa spår. Det finns ingen sentimentalitet här. Bara kalla konstarter och iskalla sanningar.

’Killing Them Softly’ lämnar efter sig en metallisk eftersmak, men också en känsla av att vi, trots allt, blivit påminda om vilka kostnader vi människor är villiga att acceptera när girighet styr. En film som viskar, smyger – och till sist slår hårt mot både hjärta och samvete.

/Elin Drömsk – Dramarösten

Du kan se filmen på Mavshack Movies