I ’Marshall the Miracle Dog’ möts vi av en klassisk berättelse om hopp, mod och vänskap, där hjärtats kraft står i centrum. Regissören har varsamt vävt samman filmens komponenter till en historia som, även om den kan kännas bekant, ändå bär på en ärlighet som träffar där den ska. Djurfilmer väcker ofta blandade känslor hos mig – det är lätt att hamna i klichéer eller för stark sentimentalitet. Men här balanseras känslorna skickligt med en värme och enkelhet som känns genuin snarare än tillrättalagd.

Filmens styrka ligger framför allt i relationen mellan Marshall, den modiga huvudrollshunden, och pojken han förändrar livet för. Deras ömsinta band förmedlas med både lekfullhet och djup, och det är svårt att inte låta sig dras med i deras kamp. Trots förutsägbarheten (visst vet vi från början åt vilket håll berättelsen barkar!) finns det äkta ögonblick av sårbarhet och styrka, där särskilt hundens öde ger stoff till egna reflektioner om empati och hjältemod i det lilla.

Skådespelarinsatserna är kanske inte Oscarsmaterial, men de bär upp sin uppgift med charm och äkthet; ibland behövs det inte stor dramatik för att beröra – en tveksam barnhand på en päls, en blick av tillit från en rädd hund, räcker långt. Musiken följer filmens andning: ibland lite övertydlig, men mestadels stöttande och stämningsfull.

Det är svårt att inte smälta för Marshall. Filmen är som ett tryggt mjukt täcke: bekant, varm och hoppfull. Kanske sätter den inte djupa spår i filmhistorien, men för den som söker en rörande stund tillsammans med familjen (eller bara vill mysa med en kopp te och en vänlig hundhistoria) så levererar ’Marshall the Miracle Dog’ vad den lovar – en påminnelse om att mirakel ibland kommer på fyra tassar.

– Elin Drömsk, dramarösten

Du kan se filmen på Mavshack Movies