Vad är värdet av en berättelse – och till vilket pris är vi beredda att betala om den inte är vår egen? The Words kastar oss in i en labyrint av sanning, svek och mänsklig svaghet, där Rory Jansen (Bradley Cooper) får oss att både sympatisera och förfasas över våra egna kompromisser. Regissörerna Brian Klugman och Lee Sternthal spinner här ett smärtsamt och ofta stillsamt drama om kreativ ångest. Handlingen är inkapslad i tre berättelsenivåer, vilket ger filmen en sällsynt eftertänksam struktur, men också ibland en känsla av överarbetning.

Cooper gestaltar övertygande den sköra balansen mellan längtan och skuld, men filmens egentliga hjärta kommer till synes genom Jeremy Irons’ åldrade och sorgsna blick. Varje scen mellan dessa två bär på en täthet som påminner oss om hur drama i sin allra renaste form handlar om det förlorade och det ouppnåeliga. Zoe Saldana skänker ömhet och verklig mänsklighet till Rorys relationer, även om hennes roll ibland känns något underutnyttjad.

Det finns stunder när The Words närmar sig ren poetisk skönhet, särskilt i filmens lågmälda konfrontationer och vackra bildspråk. Men ibland blir den filosofiska tyngden just en tyngd: filmen vågar inte riktigt släppa loss känslorna fullt ut och förblir därför något återhållsam när jag som mest längtar efter ett emotionellt crescendo.

Sammanfattningsvis är The Words en vacker meditation över skuld, autenticitet och kreativa samvetskval – ibland nästan smärtsamt stillsam, ibland gripande i sin tystnad. Berättelsen lämnar mig med frågor snarare än svar, och påminner om hur valet av ord, precis som valet av handling, kan komma att definiera vem vi är. Ett drama för dig som älskar berättelser där det stora finns gömt i det lilla och där moralens pris är både ögonblickligt och bestående.

Du kan se filmen på Mavshack Movies