I The Trials of Cate McCall får vi möta en kvinna på botten – Cate, spelad med sårbarhet och styrka av Kate Beckinsale, har förlorat sin trovärdighet som advokat, sitt hem och nästan sig själv till missbrukets skuggor. Men när hoppet om att återförenas med sin dotter glimmar till, klamrar hon sig fast vid en sista chans: ett känslosamt rättsfall där hon måste försvara en kvinna dömd för mord, trots ett system fyllt av korruption och svek.

Filmen rör sig skickligt mellan rättssalens osentimentala skärpa och de ömma, ruinartade scenerna i Cates privatliv. Dramaröstens hjärta slår extra hårt för hur regissör Karen Moncrieff hittar nerven i modern skuld och ansvar, och låter Alice Kriges rollfigur långsamt få kött på benen när sanningen vecklar ut sig.

Det är dock Beckinsales nyanserade porträtt som bär filmen. Hon fångar den där känslan av att verkligen ha något att förlora – striden mellan självförakt och den lilla gnistan av värdighet som vägrar slockna. Bildspråket är enkelt, ofta murrigt och tungt, vilket ibland riskerar att bli övertydligt. Men detta ger också en autenticitet som hugger till.

Handlingen dras åt det melodramatiska hållet och trasslar in sig i flera sidospår; ibland förlorar filmen något av sitt fokus. Något av thrillerkänslan försvinner i manusets vilja att behandla både rättsliga och personliga trauman parallellt. Det är stundtals lite för mycket ”allt på en gång” – men när filmen stannar till vid livets gråzoner, märks regissörens fingertoppskänsla för små mänskliga nyanser.

The Trials of Cate McCall är i grund och botten en berättelse om att våga tro på förändring, och om vikten av att se både sitt eget och andras värde, trots misstag. Det är ingen perfekt thriller – men som drama om upprättelse, mod och försoning ger den sitt hjärta till publiken. Jag lämnade filmen med en varm känsla av att alla någon gång behöver en andra chans, och påminnelsen om att rättvisa ibland kräver mer än sanning – den kräver mod.

Du kan se filmen på Mavshack Movies